Full i gasen, vad menar hon med det? Jo det är nämligen så att jordärtskockan innehåller ämnet Inulin som är gasbildande och lätt ger gaser och uppsvälld mage. Den har till och med fått smeknamnet Fartichoke i många delar v världen.

Men det är väldigt individuellt hur man reagerar på inulin och dessutom individuellt när det gäller knölarna, hur mycket de innehållet. Men om jag säger så här, om du reagerar med gasig mage när du äter exempelvis mycket äpple så bör du kanske låta bli jordärtskockor.

Själv försöker jag ta bort så mycket av inulinet som möjligt genom att lägga knölarna i vatten, koka upp vattnet, låter koka i max ett par minuter och sedan hälla bort det. Sedan fyller jag på med nytt vatten och upprepar proceduren en eller ett par gånger till. Det här gör jag även om jag slutligen ska tillaga dem i ugn.

Vinterkyndel, oumbärlig perenn ört i min köksträdgård. Denna planta såddes från frö i våras.

Sedan har jag också investerat i att så Satureja montana, ´Vinterkyndel´ från frö. Den är förutom vackert vintergrön och aromatiskt god i smaken också en ört som dämpar gasbildningen i mage och tarm.

Hur odlar jag jordärtskockor då?

Jordärtskockan, Helianthus tuberosus, är släkt med solrosen och det vi äter på den är knölarna som egentligen är jordstammar. Det syns väldigt tydligt på växtsättet, stjälken och de gula blommorna att jordärtskocka är släkt med just solrosen. 

För mig började det med att jag köpte en påse ekologiska jordärtskockor på affären en vår för några år sedan.

Ingen förgroddning utan bara ner med dem i jorden ungefär 10 cm djupt. Det enda jag var noga med i matbutiken var att hitta en påse med så jämna och stora knölar som möjligt. Större finare knölar som utsäde är säkrare att de ger stora fina knölar i skörd. Jag har två olika sorter, en vit med ganska ojämna knölar och en med rött skal och jämnare knölar och båda sorterna har blommat hos mig när sommaren är relativt varm och fin.

De första åren med jordärtskockor bodde de på en något bortglömd plats, en sluttning i söderläge med lätt och torr jord. De växte på och gav en helt ok skörd med knölar. Sedan bytte jag växtplats när köksträdgården planerades om och de hamnade i en total motsatt jord. En kall blöt lerjord. Även där gav de ok skörd tyckte jag. Men så var det dags igen att utöka köksträdgården, knölarna fick en ny plats igen. Men blev uppätna av sniglar direkt när de växte upp och skörden uteblev. Jag tänkte att jag inte skulle sakna dem med det gjorde jag, så i våras köpte jag knölar igen.

Den här gången fick de den omsorgen de förtjänar.

Vacker och högrest jordärtskocka på sensommaren. Just den här hann aldrig slå ut i blom.

Jag planterade knölarna i en av de upphöjda bäddarna i lerjord blandad med rejäla mängder kompost, precis som resten av mina grödor. Platsen var solig och vindstilla och precis som resten av grödorna använde jag mig av täckodling och vattnade med både nässelvatten och Bokahi lakvatten vid flera tillfällen under sommaren.

Upp växte 3 meter höga blomstjälkar med en tjocklek på omkring 4 centimeter och Jordärtskockorna med sin maffiga siluett blev ett smycke i köksträdgården.

När ska man skörda då?

Jag väntar alltid med att skörda första gången tills grönmassan ovan jord har vissnat helt, då är jag säker på att näringen gått tillbaka ner till knölarna och de har haft möjlighet att bli så stora som möjligt.

Här är en planta jag varsamt dragit upp ur den mullrika jorden, ni ser hur stamknölarna hänger på jordstammen.

Jag skördade under senhösten, i slutet av november, genom att gräva fram de knölar jag behövde och sedan peta tillbaka jorden runt fötterna på den. Vilka knölar jag fick fram, över ett kilo från bara den lilla del av en av plantorna som jag krafsade runt!
Jag klippte inte ner de vissnade växtdelarna eftersom snittet kan leda in vatten ner i växten och då finns risken att det ruttnar.

Igår var det dags att skörda resten kände jag, för nu rycker det i planteringsnerverna hos mig, koltrasten sjunger och många växter börjar vakna i trädgården.

5 kilo jordärtskockor blev den totala skörden. Helt fantastiskt! Recept emottages gärna.

Det blev en helt fantastisk skörd! Majoriteten av knölarna låg på 110-120 gram och de längsta jordstammarna bredde ut sig en halvmeter med gigantiska stamknölar i änden. För att skörda mina jordärtskockor helt, det gör jag inte förrän nu till våren precis innan knölarna får lust att sätta nya skott.

Av mina 5 knölar som jag köpte på Ica förra våren har jag skördat drygt 5 kilo stora fina och otroligt släta knölar. De slätaste och finaste äts inte upp utan blev utsäde igen. Men det var inte så svårt att avvara 7 knölar på den här otroliga skörden.

För mig är jordärtskockorna självklara i köksträdgården, både för de goda knölarna, som för övrigt fått sitt namn av att de påminner om kronärtskockan i smaken. De är också självklara för de solrosliknande blommorna på sina höga stolta stjälkar som fungerar som fantastisk jordförbättring när jag gräver ner dem i odlingsbäddarna på våren.