Surjordsväxten Rhododendron, är inte fullt så sur som man skulle kunna tro efter vad jag fått lära mig under en föreläsning i skolan.
Den metod jag nu presenterats för öppnar nya dörrar och jag vill dela med mig av det! Tänk så mycket olika växter jag kommer att plantera ihop med Rhododendron nu när jag vet det här, de behöver inte alls absolut jord med lågt pH!

Jag har innan varit noga med att köpa rododendronjord så snart det stått som rekommendation till en nyinköpt växt MEN mina kunskaper om växter växer alltmer ju längre min utbildning fortlöper och så kallade surjordsväxter som exempelvis Rhododendron är en av dessa nya kunskaper.

Jag tycker att vi börjar med det Rhododendron växer i och med för att förstå det lättare. Jorden och rötterna.

 


Med Rhododendron menar jag Rododendron och Azalea, de är båda i Rhododendronsläktet men Rododendron är städsegrön medan Azalea är lövfällande.

Båda är växter som kommersiellt rekommenderas att odla i sur jord, jord med lågt pH. Ofta står där en säljare och glatt rekommenderar ett par påsar rhododendronjord innan man går till kassan för att betala. 
MEN generellt kan man säga att vintergröna växter i naturen växer i näringsfattigare jordar och lövfällande växter i näringsrikare jordar.

Därför vill Rhododendron som tappar bladen ha djupare, kraftigare jord och mer näring (vad som sägs som högt pH) då de har djupare rötter som de letar näring på djupet med. Näringsrika jordar är naturligt kalkrika lerjordar då dessa innehåller mängder av mineraler som växten vill ha. Kalk ger ett högre pH. Ett exempel är i Turkiska dalgångar där det växer azaleor vilt i en humusrik, djup lerjord.

Medan Rhododendron som är vintergrön vill ha magrare jord, de har ytliga rötter och trivs i lös förna. De har ett lättare rotsystem som inte letar sin näring på djupet. Som uppe på bergskedjan ovanför dalgången där i Turkiet, där Rhodorendron caucasicum växer vilt i en alpin miljö utan jord och istället växer i grus av granit. Granit är en bergart med svårlösliga mineraler som till skillnad mot kalksten har ett lägre pH. Denna art hade vuxit ihjäl sig om de planterats om i näringsrikare jordar bildade över kalksten.

Det handlar alltså inte om pH utan istället om näringsrika och näringsfattiga områden. Men som i alla regler finns undantag och gränserna kan tämjas.
För det handlar lika mycket om strukturen i jorden, det vill säga täthet, vatten och luft.
En Park-rododendron kan absolut odlas i en lerjord så länge lerjorden är luftig. Trots att jorden är näringsrik.

Vad säger då allt det här?

Jo att med rätt struktur i jorden trivs i princip alla växter, även Rhododendron utan att det behöver vara lågt eller högt pH. Istället styr näringsbehovet och det kan du själv kontrollera, tillföra eller utesluta.

1 del luft, 1 del vatten, 1 del material (jord, torv, sand, grus…) är det magiska receptet.

I klarspråk kan man säga 1 del organiskt material som kompost, 1 del sand och 1 del grus.
En lucker jord, lätt jord som alla växter kan utveckla sina rötter i för en frisk och fin tillväxt.

Använd detta receptet så har du plötsligt skapat en plantering där du kan kombinera Rhododendronväxter med precis vilka andra växter som helst. Tänk Parkrhododendron ihop med Kobrakalla, liljor, eller varför inte pioner? Det går alldeles utmärkt!

Järnbrist som sägs bero på för högt pH på en hel del växter kan kännas som ett problem i den här teorin men det avhjälps faktiskt ändå bäst genom att tillföra järn i jorden.

Jag hoppas att det här tankesättet att se lågt och högt pH i jorden för vad det är, näringsfattigt eller näringsrikt öppnar upp nya dörrar även för dig. Att du tar steget och testar nya växtkombinationer i en neutral lucker jord men istället anpassar växtkombinationen och näringen efter växternas behov.

I nästa inlägg kommer jag att tipsa om olika partners för Rhododendron och lite vad man bör tänka på med de olika växterna för att få dem att trivas. Men jag kan avslöja, det har med Näringsbehov, konkurrenstålighet att göra. Och de alla vill ha den magiska jordblandningen.

Må gott så länge!